Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
Lisbeth och kröp samtidigt bakom den gamla
sällskapsdamens rygg, »tant Regina ser så misslynt
ut — och Eugen — hvad ha vi gjort?»
»Kära välsignade barn.» hviskade fröken Pilo
tillbaka, »ni ha ju tagit rosor af frökens buske. .»
»Frökens? Men är då inte alla buskarne
hennes ?»
»Jo, jo visst!» svarade fröken Pilo, förskräckt
öfver sådana besynnerliga slutledningar. »Men de
där buskarne på terassen härstamma från
öfverstens dagar, och ingen annan än fröken själf får
någonsin röra dem...»
»O, så förskräckligt... hva’ ska7 vi ta’ oss
till?» Slår hon ihjäl oss?...»
»Åhnej... inte er,» svarade fröken Pilo med
ett blekt leende, »inte er... men...»
»Men... snälla fröken, förlåt — säg, hvad
vi ska göra... säg...»
I det samma klappade fröken Regina i
händerna, samtalet afstannade tvärt, och man gick
i tågordning ut till bordet, där tant Regina med
ett förbindligt leende anvisade hvar och en sin
plats. Den stackars Lisbeth kände sig mycket
lycklig då hon slutligen hamnade på en stol, så
långt som möjligt borta från fröken Reginas
genomträngande ögon.
Under middagen hade Lisbeth emellertid icke
några ledsamheter att anteckna. Hon åt så
mycket hon kunde utan att väcka uppseende, men
hon lade för sig med en så öfverlägsen och
likgiltig min, att hon var öfvertygad om att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
