Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 138 —
en förvirrande känsla af dröm, men ’denna gång
underbar och ljuf.
Då dörren öppnades och han trädde in i
sängkammaren, kände han sig till mods som om
han beträdt en helgedom. Ett nytt lif var tändt
— och detta späda lif med sina slumrande
möjligheter, det var en del af honom och henne, en
fortsättning af deras tankar och känslor, en
skapelse, framsprungen ur deras inres rikedom ...
Kärlekens och lifvets och evighetens mysterier
omsväf-vade honom i detta ögonblick likt en helig luft.
Blek och matt, men med hela ansiktet
strålande af lycka, låg Dora i sin bädd, under det
att sköterskan sysslade med den lilla. Dora såg
oafvändt åt dörren, och så snart den öppnades,
möttes hennes och Eugens ögon i en lång blick.
Så gick han fram till bädden, föll på knä
bredvid den och kysste Doras framsträckta hand.
»Ser du!» sade hon, och skälmen glindrade
fram i de tårfyllda ögonen; »det blef en flicka,
som jag ville.»
»Kom nu och se på ditt lilla barn,» sade
fru Blum, »sen får du gå ut igen.»
Eugen lydde ögonblickligen, reste sig upp
och tog den lilla nyfödda i skärskådande.
»En sån duktig en,» sade han och smekte
försiktigt det lilla rödskinnet, som låg och kraflade
likt en grodunge.
Han kände sig förlägen och öfverflödig; han
hade några förnimmelser att fru Blum och Dora
fordrade, att han skulle falla i förtjusning öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
