Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 230 —
nya saker och under vintern stoppade de gamla.
Det gick i en orubblig kretsgång, alldeles som
årstiderna aflöste hvarandra.
Eugen kunde icke annat än beundra sin klena
mors nästan outtömliga krafter. Hvad var hon
gjord af för virke, denna bräckliga, späda kvinna,
som räckte till för alla och som hade sin hand
med i de obetydligaste detaljer af hushållet? Och
den starka, friska Dora, som ej förmådde
sammanhålla deras jämförelsevis lilla hushåll — var
det vilja eller förmåga, som brast henne, eller
hvad var det som gjorde henne till en sådan
sorglig kontrast till hans mor?
Själf kände han sig mycket trött, då han om
middagarne kom ut till Blombacken och skulle
gärna, ha velat vara mera för sig själf eller med sina
små flickor. Men detta hörde ej till familjens
sedvänjor; fru Blum skulle tyckt mycket illa om,,
ifall någon dragit sig undan
eftermiddagssamkvämen på vlerandan, där damerna sutto med sina
arbeten och1 herrarne med sina cigarrer, och Eugen
var en alltför artig och uppmärksam son, för att
inte tålmodigt kallprata, så länge hans mor
pn-skade det. Först fram emot aftonen återfick man
sin personliga frihet. Eugen brukade då gå in
till sina små flickor, leka med dem en stund,
höra dem läsa bön och taga godnatt af dem,
hvarvid fröiken Julia alltid finkänsligt aflägsnade
sig.
Sedan gick han ut och promenerade,
vanligen efter tédrickningen och helst ensam. Då hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
