Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 258 —
för skrifbordet med hufvudet lutadt i handen.
Hvem, hvem hade skickat honom detta bref —
hvem hade nedskrifvit ett ord, som han ej ens
inom sig ville uttala? Hans tankar snuddade för
ett ögonblick vid Julia, men han tillbakavisade
genast denna tanke — det var lumpet, ovärdigt
en gentleman, att ens misstänka en kvinna för
något dylikt... Hvad han sett af Julia hade
varit lidelse, förtviflan — aldrig låghet.
Men hvem ?...
Han gick noga igenom alla, som voro
honom osympatiska, alla, som han visste hysa agg
eller afund mot honom. Men det fanns ingen,
hvars karaktär tycktes honom berättiga till en
dylik misstanke. Ty blott en tarflig karaktär
handlar lumpet i lidelsens anfäktelser; lidelsen anfäktar
oss alla, men endast den småsinta ger den
Småsinta utbrott... Och hvad uslare kunde finnas,
än ett anonymt bref med ett innehåll, sådant
som det han emottagit?
Åter steg Julias bild upp för honom... Är
det icke just kvinnan, som hemfaller åt sådana
brott — är det icke hon, som gör de lömska
anfallen ? ...
Han hade blifvit så upprörd, att då han vid
middagsbordet mötte Dora och barnen, kunde
han knappast hälsa på dem naturligt. De små
pratade som vanligt, Dora var också mycket
munter, vacker och elegant i en ny höstdräkt och
med håret upplagdt på ett sätt, som klädde henne
utomordentligt väl. Eugen betraktade förstulet sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
