Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 259 —
hustru, hennes strålande uppenbarelse
förorsakade honom en inre skälfning af raseri och
svartsjuka, som dref blodet från hans ansikte.
»Hur är det, Eugen, mår du illa, du ser så
blek ut,» sade Dora plötsligt med en deltagande
blick, »och inte äter du heller? Ska’ man se så
där ut, när man haft en sådan framgång som
du ?»
Och hon skrattade uppsluppet och
skälmaktigt.
»Jag mår inte bra,» svarade Eugen stelt, »man
kan må illa, äfven fast man blifvit justitieråd.»
»Naturligtvis,» svarade Dora alltjämt
skrattande, »men man brukar inte ta illamåendet så där
tragiskt, när man är riktigt belåten öfver
någonting.»
Eugen svarade ej; han lät Dora och barnen
underhålla samtalet, något som tycktes gå bra
honom förutan.
De följande dagarna spionerade han
oafbrutet på Dora, och ju mera han spionerade, dess
mera misstänksam och elak kände han sig. Han
tyckte att det låg någonting under allt hvad hon
sade och gjorde. Hvarför inlade hon en sådan
omsorg i sin toalett — aldrig hade hon varit så
smakfullt klädd som nu, och aldrig så ordentligt.
Hvarför hade hennes själfsvåld, som annars så
många gånger retat honom, alldeles försvunnit?
Denna förfärliga svartsjuka, för hvilken han
föraktade sig själf, uppdref oupphörligt hemska
syner i hans inbillning. Han kunde ej sofva om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
