Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 275 —
för en sekund höjdes och så genast sänktes öfver
den beslöjade blicken.
Synen var så förtjusande, att hon för den
glömde allt annat. Moderskärleken steg som en
mäktig våg i hennes själ, hon sammanknäppte
händerna liksom inför något heligt och stod en lång
stund försjunken i betraktande af sina barn.
Plötsligen var det som om ett spöke rest
sig framför henne. Skiljas... han hade ju sagt,
att de skulle skiljas... han och hon ... fadern
och modern ...
Hon tyckte sig höra lilla Majs milda
förebrående stämma: »Pappor och mammor ska’
alltid vara goda vänner»...
Och hon brast i gråt, stora, skälfvande tårar
föllo ned på de små ljufva ansiktena, som hon
nyss i öfversvallande modersömhet kysst. O, Gud
— hur kunde han utsäga ett sådant ord... och
hur kunde hon ens för ett ögonblick upptaga
hans tanke...
Skiljas... hur kan man skiljas, då man
tillsammans gifvit lif åt fyra små barn och lofvat
att tillsammans vårda dem och hvar dag låta dem
få morgon- och aftonkyss af far och mor? Det
är ju omöjligt — omöjligt...
Och en mängd nya underbara tankar
kommo öfver henne. Hvad är det väl att älska —
älska såsom hon och Eugen en gång gjorde?
Är det inte att känna en outsäglig stegring af allt
som lefver och rör sig inom en, af hela ens inre
varelse... känna det så djupt, så starkt, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
