Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 277 —
Hon lade sig på knä framför Majs säng och
började tyst bedja. Och ur den smärta, som nyss
fyllt henne, uppspirade en ljus, glad förhoppning.
Allt skulle bli bra igen... Eugen skulle förlåta
henne — hon skulle älska sina barn, lefva för
dem, sköta sitt hem, bli ordentlig och punktlig...
bli en riktig »fru exakt».
Och ett soligt leende bröt fram öfver
hennes läppar, och hon kände hela sin själ fyllas af
goda, ädla föresatser och af tro på framtiden.
Hon reste sig upp ur den knäböjande
ställningen och gick så in till sin man. Under tiden
bad hon med barnslig ifver: »Qode Gud, låt
honom inte vara så hätsk emot mig, låt honom
känna sig lika kärleksfull som jag känner mig!
Hur är det möjligt, att jag nyss var så ond och
sade sådana hårda ord — jag tycker att aldrig
mera en ond tanke skall kunna uppstiga inom
mig...»
Då hon kom in till Eugen, satt han vid sitt
skrifbord med ryggen vänd mot dörren, och han
rörde sig ej vid Doras inträde.
Med tysta steg gick hon fram till honom,
lade sin arm kring hans hals och hviskade:
»Eugen, vill clu för Majs skull förlåta hvad
som varit, förlåta att jag varit så slarfvig och’
opålitlig och... Vill du förlåta mig allt — jag
lofvar dig att jag skall bli en annan, en bättre
människa.»
Han såg hastigt upp. Af det strålande, blygt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
