Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 290
sten, och det lilla fågelnästet fylldes af glada,
jublande sångdrillar. För öfrigt inträffade
ingenting, som störde ordningen i familjen; den
skugga, som fallit öfver lilla Majs vårdagar, tycktes
försvinna, hon blef sig lik igen, »barnablicken»
kom åter fram i hennes ögon. Förhållandet
mellan henne och Eugen återfick sin forna ömhet
och innerlighet. Den pinande känsla af blygsel
och samvetskval Eugen erfarit alltsedan den där
olyckliga aftonen, det sjukliga grubblet öfver att
han mist Majs kärlek, att hennes smekningar voro
mindre ömma än förr, försvann slutligen, och
han kunde åter vara sig själf i Majs sällskap.
Maj hade vuxit mycket under detta år; de
andra flickorna voro kortväxta som Eugen och
Dora, men Maj var lång och smal, med de finaste,
vackraste lemmar och ögon så blå och klara som
två bergsjöar. Hon liknade Eugens fastrar, de
vackra mamsellerna Blum, på sin tid Stockholms
mest firade unga damer, som dansade med
prinsarna på borgarbaler och uppvaktades af grefvar
och baroner.
»Hon kommer att bli en skönhet,» sade
farmor förnöjd, »hon har helt och hållet den
Blum-ska typen och därtill det vackraste af Dora:
hennes hy och hår. Men du får akta dig, min kära
Eugen, du skämmer alldeles bort henne. Du vet
inte af det, men sannerligen är det inte Maj som
styr hela hemmet. Det går inte för sig.»
»Jag ska’ väl försöka att bli sträng då,»
svarade Eugen med ett godmodigt leende. »Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
