Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så till på köpet detta namn — Claverhouse. Ett
sådant namn! Var det inte meningslöst? Claverhouse!
Milde himmel, varför just Claverhouse? Den frågan
gjorde jag mig gång på gång. Jag skulle inte haft
något emot Smith eller Brown eller Jones — men
Claverhouse! Ja, vad tycker ni själv. Upprepa för
er själv — Claverhouse. Lyssna bara till den löjliga
klangen i det — Claverhouse! Hade en man med ett
sådant namn rätt att leva? Jag frågar bara. ”Nej”,
säger ni. Och ”nej” sade jag också själv.
Men jag kom att tänka på hans inteckningsskuld.
Sedan skörd och lada gått upp i rök, var jag säker
på, att han inte skulle kunna klara den. Jag fick
därför en slug, diskret och girig ockrare till att köpa upp
hans inteckningar. Jag framträdde inte själv, utan
genom honom som bulvan framtvingade jag utmätning
och John Claverhouse fick blott några få dagars frist
(var säker på, inte flera än lagen medgav) för att
flytta sin kreatursbesättning och sitt lösöre från
egendomen. Jag gick därpå dit för att se hur han tog det,
ty han hade dock bott tjugo år på platsen. Men han
kom emot mig med muntert klippande ögon, stora som
tekoppar, och med ett brett leende, som till sist bredde
sig över hela ansiktet och kom det att skina som en
fullmåne.
— Ha, ha, ha! skrattade han. Min son är dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
