Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en skojig pojke! Har ni hört på maken? Nu ska ni få
höra. Han gick och lekte nere på flodstranden, då
plötsligt ett stycke av sandstranden rasade och stänkte
honom dyvåt. Pappa! ropade han, en väldig fisk slog
med stjärten och stänkte ned mig.
Han höll upp och väntade på att jag skulle delta i
hans förtjusning.
— Jag kan inte se något lustigt i det, svarade jag
kort och tvärt, och jag kände att jag såg sur ut.
Han betraktade mig förvånad, och i detsamma kom
detta förbaskade leende och bredde ut sig, tills hans
ansikte sken som en augustifullmåne, och till slut brast
han i skratt: — Ha! ha! Det är lustigt! Ni kan inte
se det? Hi! hi! Ho! ho! ho! ho! Han kan inte se
det! Hör på då. En stor fisk . . .
Men jag gjorde helt om och gick min väg. Måttet
var rågat. Jag kunde inte uthärda längre. Nu skulle
det bli ett slut, tänkte jag. Måtte tusan ta honom!
Världen skulle bli förskonad från honom. Medan jag
gick uppför backen, kunde jag höra hans avskyvärda
skratt.
Jag smickrar mig med att jag kan spela mina kort
fint, och då jag beslöt att göra slut på John
Claverhouse, beslöt jag därför också att göra det på ett
sådant sätt, att jag inte senare, när jag tänkte på det,
skulle behöva skämmas. Jag hatar fusk och jag hatar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
