Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag är indrivaren Tiden," dundrade jag med
gravlik röst. "Pass på att jag inte bankar för hårt."
"Åh, det vet jag," fnös han föraktfullt.
Då knackade jag så hårt, att han storknade och blev
blodröd.
"Nå, vad vill ni då?" väste han, då han kunde tala.
"Jag vill tala med Spargo, chefen Spargo."
"Släpp mig då, så ska jag kila upp och se efter."
"Nej, det ska du inte, min bleka lilja." Jag tog
ett kraftigt tag i hans krage. "Inga slingerbultar här,
förstår du! Jag följer själv med."
Leith betraktade drömmande den långa askan på
sin cigarr och vände sig mot mig.
—— Vet ni vad, Anak, ni förstår inte det roliga i att
spela pajas. Ni skulle inte kunna göra det, även om
ni ville. Edra små futtiga konventionella teorier och
er dygdiga uppfattning av vad som är korrekt och
passande, skulle göra det omöjligt för er. Detta att
utan vidare hänge sig med hela sin själ åt varje lustigt
infall, att spela pajas utan att vara rädd för följderna,
det kräver en man, som är något mer än blott
husfader och laglydig medborgare.
— Nåja, förtsatte han, jag fick, som jag förut sa,
träffa chefen Spargo. Han var en stor, fläskig,
röd-brusig herre med väldiga käkar och dubbelhaka och
satt och svettades vid sitt skrivbord i skjortärmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
