Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i augusti. Han talade i telefonen, då jag kom
in, eller rättare sagt svor i telefonen, medan han lät
blicken granskande glida upp och ned åt mig. Då
han lagt luren, vände han sig förväntansfullt mot mig.
"Ni är en mycket upptagen man," sade jag.
Han nickade och förhöll sig avvaktande.
"Är det egentligen mödan värt," fortsatte jag. "Är
livet värt att svettas för? Kan ni anföra något skäl,
varför man skall svettas? Se på mig. Jag sliter och
arbetar inte, jag spinner inte heller ..."
"Vem är ni? Vad är ni?" vrålade han med en
plötslighet, som var —— nåja, brutal, han slungade ut orden.
"En högst befogad fråga, min herre," medgav jag.
"För det första är jag en man; för det andra en
förtrampad amerikansk medborgare. Jag lider under
förbannelsen att varken ha något yrke, någon affär eller
några framtidsutsikter. Liksom Esau står jag berövad
min grynvälling. Min bostad är här och där och
överallt; himmeln är mitt sängtäcke. Jag hör till de
utstötta, jag är en sansculotte, en proletär eller —— enklare
uttryckt och på ett för er mera förståeligt språk —— en
landstrykare.
"Vad i helvete ... ?"
"Nej, ädle herre, en landstrykare, en man, som
färdas på irrande vägar, bor i märkliga logier och
lever av växlande ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
