Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slaveriet var ett kärlekens slaveri. Det var min
kärlek till dig som gjorde att du så att säga upptog all
min tid. Du trängde dig inte med våld in i mina
tankar. Du smög dig in i dem, alltid, och du var
alltid i dem — i hur hög grad kommer du aldrig att få
veta.
Men efter hand som tiden gick började tant
Mildred och onkel Robert att tycka mindre om dig. De
började bli ängsliga. Vad skulle det bli av mig? Du
höll på att förstöra mitt liv. Min musik? Du vet själv
hur alla mina drömmar i fråga om den bleknat och
flyktat. Den vår, då jag första gången träffade dig
— jag var tjugo år och skulle just resa till Tyskland
för att studera på allvar. Det var för fyra år sedan,
och jag sitter fortfarande här i Californien.
Jag hade andra friare. Dem jagade du bort ....
Nej, nej, det var inte så jag menade. Det var ju jag
själv, som jagade bort dem. Vad brydde jag mig om
kavaljerer, när du var i närheten? Men som jag förut
sade, tant Mildred och onkel började bli oroliga.
Folk började prata — vänner, beställsamma själar
o.s.v. — tiden gick. Du sade inte något. Jag visste
inte, vad jag skulle tro. Jag visste, att du älskade mig.
De började tala nedsättande om dig, först onkel,
sedan också tant Mildred. De var ju för mig i fars
och mors ställe. Jag kunde inte säga något till ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
