Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvar. Å andra sidan tog jag inte heller till orda
emot dig. Jag nekade att diskutera dig med dem. Jag
slöt mig inom mig själv. Det började bli ett kyligt
förhållande i hemmet — onkel Robert gick omkring
med likbjudarmin och tant Mildreds hjärta höll på att
brista. Men vad skulle jag göra, Chris. Vad kunde
jag göra—?
Den unge mannen, som åter vilade huvudet mot
hennes knä, stönade, men svarade inte.
— Tant Mildred var mig i mors ställe. Men det
var inte möjligt för mig att anförtro mig åt henne.
Min barndoms bok var igenslagen. Det var en härlig
bok, Chris. Jag får ofta tårar i ögonen, när jag
tänker på den. Men det gick väl an. Jag har ju varit
mycket lycklig. Jag är glad, att jag kan tala öppet
och rent ut om min kärlek till dig, och det, att jag
så småningom kommit till denna frimodiga öppenhet
gentemot dig, har gjort mig mycket lycklig. Jag
älskar dig, Chris. Jag älskar dig — jag kan inte
förklara hur mycket. Du är allt för mig och mera ändå.
Minns du barnens julgran? Hur vi lekte blindbock?
Och du grep mig i armen — så här — och knep mig
så hårt att jag skrek för det gjorde ont? Jag har aldrig
talat om det för dig, men jag fick mörka blånader
på armen. Du kan inte tro, hur jag likväl njöt av det.
Där satt de svarta och blå märkena efter dina fingrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
