Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haschischätare, rusig av giftet, stirrar på en blomma i
sin fantasi. Flodens röst ljöd i hennes öron — en hes
och sömnig gammal jätte, som mumlade halvt i sina
drömmar. Men hennes lust att drömma vaknade ej
som vanligt; hon visste att ljudet icke var något annat
än vattnet, som brusade fram över klippblocken i den
djupa dalbottnen, och hennes blick gled vidare förbi
Diogeneslyktorna till den ljusa gläntan. Två hästar
betade på sluttningen i den vilda havren, som räckte
dem till knäna, två kastanjebruna fuxar, alldeles lika,
guldblanka i solskenet; deras blanka vårpäls var
liksom insprängd med ljusa skiftningar, vilka gnistrade
som juveler. Hon ryckte nästan till, då det gick upp
för henne, att den ena av dem var hennes eget sto,
Dolly, hennes barndoms och ungdoms trofasta
ledsagarinna, mot vars hals hon gömt sitt huvud, både
då hon snyftat av sorg och glädje. Hennes ögon fylldes
av tårar vid synen, och hon vaknade åter till
medvetande och visste, att hon nu som förr hade andel i
världen, dess lidanden och sorger.
Den unge mannen sjönk framåt, föll fullständigt
samman och lät huvudet tungt som en sten sjunka ned
i hennes knä. Hon böjde sig ned över honom och
tryckte mjukt och länge sina läppar mot hans hår.
— Kom, låt oss gå, sade hon nästan viskande.
Hon kvävde en snyftning och knep ihop läpparna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
