Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"96
MÄNNISKOR.
något, men det blir först i Pisa du får se det». En
dag på nyåret 1847 stod Browning i fönstret, då ban
hörde hustruns steg bakom sig; hon grep honom i axeln
för att hindra honom vända sig om, då hon stack till
honom ett manuskript, »som han skulle läsa och rifva
sönder, ifall han ej tyckte om det; det var helt och
hållet hans tillhörighet» — hvarpå hon flydde ur rummet.
Sålunda — sparade till lyckans fullhetsstund —•
fick Browning i sin hand de fyrtiofyra sonetter i hvilka
hans hustru under deras förlofningstid uttryckt de
känslor, dem de redan anförda brefutdragen omedelbart
skildra. Hela Nden upplefvade verkligheten ler, rodnar,
strålar genom tårar i dessa dikter, hvilka med
lidelsefullt sammanpressade tonfall förtälja diktarinnans
kärleksoro och kärlekslycka. Bakom orden anar man en
känslans styrka, som orden ej mäkta bära. Och dock, hur
starka äro icke här äfven orden I Nu samsmälte allt,
hvad Elisabeth Barrett Brownings poetiska stil vunnit
i kraft, med en känsla hvars’ hvita glöd brände bort
hvarje oformlighet och skingrade hvarje oklarhet. Denna
formella öfverlägsenhet i Elisabeth Barrett Brownings
mest subjektiva lyrik visar att det fulla gifvandet af
personlighetens lif i dikten endast stegrar dennas
klarhet, liksom den största värmes källa äfven är det
starkaste ljusets. När den personliga känslans öfvervälde
försvagar diktens konstnärlighet, är det endast därför,
att känslan ej varit stark nog för att stiga upp som en
flamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
