Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 -
MÄNNISKOR.
;bäl]sordningen som en demokratiskt-aristokratisk, vill
detta säga: att hon såg den som individualistisk. Hon
insåg värdelösheten i sin tids mekaniska, oorganiska
socialistiska teorier, de genom hvilka
människonaturens andliga lifsmakter skulle förlora rörelsefriheten
och bindas i tvångsformer, hvilka skulle hindra safternas
fria omlopp inom samhällsorganismen och slutligen med-"
föra döden för allt samhällslif, sedan den låga
själviskheten förlorat sin motvikt i familjen och hemmet, på
samma gång som afskaffandet af dessa icke skulle
kvar-lämna högre mål för människans lyckokraf än kroppens
välmåga och förståndets utveckling! Med djup sanning
säger Elisabeth Barrett Browning »att en Fourier och
andra grepo miste, emedan de icke voro skalder nog
att inse huru lifvet börjar inifrån; huru det fordras en
själ ,för att lyfta hopen, om också blott till en renare
stia!»... Elisabeth Barrett Brownings sociala program
var således icke att — som den tidigare socialismen
ville — grusa det bestående, för alt af dess stoft skapa
en ny samhällsorganism, i hvilken den sedan hoppades
inblåsa en lefvande anda. Hon trodde tvärtom, som
nutidens individualistiska och evolutionära socialister,
att det nya tillståndet organiskt måste framväxa ur det
gamla. Elisabeth Barrett Browning ville inga utopiska
lycksalighetstillstånd, ty hon insåg stridens och lidandets
betydelse för utvecklingen. Och hon — individualisten,
hvilken om sig kunde säga att hennes bästa egenskap
var att se med egna ögon och känna med sin egen själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
