Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOliTHEHAUS I FRANKFURT.
209
dygder lika nödvändiga — den tanken behärskar
sedan hela Goethes lif och diktning. Ingen kan
omprägla sig själf, ingen undgå sitt öde — den vissheteb
ger Goethe den stillhet hvilken sedan fåvitskt blifvit
kallad kyla. y/s superba? formæ är hvad han
tillbeder; lifvet — det evigt nyskapande och evigt samma
— är för honom det högsta heliga, och uppgiften »att.
öfverallt främja lifvet» hans outrotliga lidelse.
Ögonblicket blir för honom allt och »konsten att lefva är
den, att skapa det största möjliga antal af lyckliga och
förnuftiga ögonblick». Att väcka höga själsrörelser hos
andra var, säger han, min mest oemotståndliga drift; att
iakttaga dem hos mig själf och andra min största glädje.
Ty — i motsats till den vanliga ytliga
uppfattningen af nödvändighetens begrepp — innebar detta för
Goethe, liksom för alla verkliga tänkare öfver
evolutionens idé, den högsta möjliga utveckling af den med
nödvändighet gifna naturgrunden — en utveckling,
hvarvid det först och främst gäller att med,,andakt studera
naturens egna drifter för att gifva dem den enda kultur,
hvilken kan bära verkliga frukter, den individuella.
Donna förädlande omvandling sker så som utvecklingen
i naturen, långsamt och lugnt, omedvetet afsiktligt.
Inom naturen som inom människolifvet hänryckes
Goethe af den lagbundna ordningen, den organiska
utvecklingen.
Utvecklingen — med detta ord utsäger man den
liuilte, nom skiljer vårt århundrade från alla föregående.
I -I. Keyt Människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
