Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARTEN HA US-TIDEN.
253
genom deklamationens konst, genom majestätisk gratie
i hvarje sin rörelse, hög adel i hvarje sitt uttryck. Och
i skalden-Orestes såg man en »lefvandegjord Apollo,
den fullaste jordiska uppenbarelse af kroppslig och
andlig skönhet och fullkomlighet».
När Goethe kommer hem på aftonen till
Gartenhaus, efter detta sin ungdomsskönhets och sitt snilles
mest strålande ögonblick, tar han fram sin dagbok och
antecknar: »Iphigenia spelad. God verkan, i synnerhet
på rena människor».
Det är i sådana obevakade ögonblick, människan
visar sitt innersta jag. Och det jag, som uppenbaras
genom en sådan rad på en sådan kväll, visar en natur,
om hvilken man förstår att Herder kunde yttra, att
människan var värd ändå mycket mer kärlek än
diktaren, liksom Wielands ord att han ville Goethe aus
Liebe essen!
Om man hade valet mellan att äga kvar ofvan
anförda dagboksrad eller det under af rosigt lefvande,
organiskt växande marmorskönhet, som heter Iphigenia —
då blefve valet svårt! Lyckligtvis behöfver man icke välja.
Från denna tid var det Corona äfven utom scenen
gärna gaf det »helleniska» intryck, samtiden ofta antyder,
genom att bära grekiska dräkter. När Wieland trätfar
henne och Goethe vid grottorna i parken, synes hon
honom sålunda genom sin »enkla, men raffineradt
insi-duösa klädsel, sin ädla attiska elegans» vara traktens
framskymtande nymf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
