Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR.
291
hans dagliga fröjder. Och dessa voro icke blott
samlarens. Tacksamhet är ett adelsmärke och insikten häraf
kom Goethe att tidigt odla den känslan hos sig själf och
förbinda den med allt han ägde. Hvar gång han besåg
sina skatter nämnde han t. ex. med tacksamhet deras
gifvare. »Sålunda,» säger han, »erhåller det, som
omger oss, ett lif. Vi se det i andlig, kärleksfull;, genetisk
förbindelse och genom att göra föregående tillstånd
närvarande blir äfven det nuvarande ögonblicket högre och
rikare.» Kring väggarna sitta de handteckningar,
etsningar, gouacher, sepia- eller rödkritsbilder af tyska,
franska och italienska konstnärer, hvilka föranledde de
innehållsrika samtalen öfver konst med Eckermann. Det
var som sagdt i Italien, Goethe fick klart för sig, att
hans djupa kärlek till, hans utomordentliga fina
förstående af konst icke inneburo en motsvarande
framställningsförmåga; han envisades nu ej längre att spilla sin
tid på ritning och målning, sedan han slutligen kommit
på det klara med att han-epvar ämnad till diktare.
Goethes passion att rita hängde samman med hans
behof att klart fasthålla dragen af de landskap, de
ansikten han älskade, och när han ej längre tecknar själf,
låter han andra på papperet fästa de anleten, som
intressera honom. Ingen skulle mera skattat den
fotografiska konsten än Goethe, och hade han ägt en
fotografiapparat, skulle vi ägt minst ett band till af Goethes
samlade skrifter!
I de nämnda smårummen möta bilder af de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
