Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.292
MÄNNISKOR.
bland de kvinnor, som under olika lifsskeden varit
betydelsefulla för Goethe. Här strålar Marianne von
Willemer — »voll Locken kraus ein Kopf so rund», ett
mjukt anlete med skälmska skrattgropar i kinderna och
solvarma blickar. Här möter man bilden af den unga
Bettina, en luftig, blankögd, svartlockig, trolsk tingest,
halft Peri, halft ekorre. Man fattar, då man ser henne,
hvarifrån hon vid sitt första möte med Goethe —
hennes gud och universum — tog modet att hoppa upp i
hans knä, där gråta, le och, utmattad af själsrörelse,
slutligen — somnäl
Här ser man Corona Schroeters bild, men ingen
sådan lär ens tillnärmelsevis göra rättvisa åt. hennes
utomordentliga, sydländska skönhet, de strålande bruna
ögonen under fint penslade ögonbryn, det svallande
mörkbruna håret kring det ovala- anletet med den ädelt
mjuka munnen. Mest hänryckte hon dock samtiden
genom sin majestätiska växt med dess fullkomliga
harmoni och gratie i hvar linie och rörelse. Ett
vittnesbörd om denna fullkomlighet finnes i Goethe-museet, en
gipsafgjutning af hennes hand, hvilken, om det ej vore
för det obeskrifliga något, som röjer naturen, skulle
kunna anses bruten från antikens härligaste Venusstod.
Denna hand är den kvinnliga, motbilden till afgjutningen
af Goethes manligt ädla hand, med de ytterst känsliga
fingerspetsarna, som komma en att förstå, när han säger
sig »fühlen mit sehender Hand».
Ett annat porträtt visar Corona sysselsatt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
