Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR. 29!»
målning, en talang, hon allt mer utbildade, då hon efter
amatörteaterns upplösning stannade i Weimar. Hon
förblef där en rik insats i dess själfulla sällskapslif samt
utdanade yngre krafter för scenen. Corona dog ogift
1802 och var till det sista en trofast vän af den diktare,
hvilken — i bådas ungdom — målade hennes mest
oförgängliga bild:
Als eine Blume zeigt sie sich der Welt:
Zum Muster wuchs das schöne Bild empor,
Vollendet nun, sie ist’s und stellt es vor.
Es gönnten ihr die Musen jede Gunst,
Und die Natur erschuf in ihr die Kunst.
So häuft sich willig jeder Reiz auf sich
Und selbst dein Name ziert, Corona, dich,
Sie tritt herbei. Seht sie gefällig stehn!
Nur absichtslos, doch wie mit Absicht schön.
Und hocherstaunt, seht ihr in ihr vereint
Ein Ideal, das Künstlern nur erscheint.
Af alla muséets kvinnliga porträtt fängslar dock
mest en liten miniatyr af fru von Stein. Den kommer
en att tro Goethes uppgift att han var sömnlös i tre
nätter, sedan han sett endast hennes silhuett! Man för:
står alt denna kvinna i högsta grad varit kvinna; haft
denna, ali skönhet öfverträffande, mäktiga charme,
hvilken hon brukade för att göra Goethe utom sig, först
genom sin köld och sedan genom sin kärlek, På
miniatyren är håret icke yfvigt men faller i några mjuka,
askblonda vågor ned på skuldran; de själfulla ögonen
äro glänsande svarta, öfver pannan hvilar en ljus och
klok barnslighet; näsan stiger en smula uppåt med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
