Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.302
MÄNNISKOR.
som stegrar sin egen personlighets innehåll, och att
»friheten egentligen intet annat är än möjligheten att
under alla förhållanden kunna göra det förnuftiga». Men
han medgaf det berättigade i en djupgående folkrörelse
och ansåg att revolutioner alltid äro de maktägandes fel,
emedan dessa tålt eller öfvat orättrådighet., ehuru Goethe
icke väntar något af revolutioner. »Allt som sker våldsamt
och språngvis är mig emot», säger han, evolutionisten,
i full enlighet med sin lifsåskådning. Men på framsteget
tror han. Det är med siarblick öfver nästa sekels
nydaningar han säger att de nuvarande
samhällsförhållandena äro allt för konstiga och komplicerade; att
alla lefnadsvi[lkor — näring, sociala vanor, med mera —
nu sakna en rätt natur, en ren enfald; att samlifvet är
utan välvilja och att ingen har mod att vara sig själf!
Goethes art af aristokratism uttryckes med orden: »en
idé kan icke vara liberal: en idé måste vara fast, kraftig,
samlad. Den enda sanna liberalismen är z-u
arierkennen och denna liberalism hör samman med vårt
sinnelag, vårt gernüth, men ej med våra tänkesätt...»
Erkännandets liberalism hade Goethe i hög grad, och
äfven när han ej förstod, afskydde ban allt hvad polemik
hette, framför allt den litterära. »Till och med om Eafaël
målat och Shakespeare dramatiserat en pennfejd» hade
den för honom varit onjutbar. Denne själsaristokrat var
emellertid till sin innersta natur demokrat, det vill säga
ägde en djup känsla af människovärdet. Han behandlade^
en hvar, med hvilken han kom i beröring, med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
