Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.310
MÄNNISKOR.
innan man blir Goethe-reif. Men framför allt väckte
tanken på Tegnér i detta ögonblick bos mig en djup
blygsel öfver att jag en gång trott hans ord, att det
var kallt i »Goethes pelargångar» att man där mötte
endast diktaren, icke människan — medan hvarje nytt
steg in i dessa pelargångar leder närmare en människa,
härligare än någon af hennes diktskapelser —• en den
skönaste och mest mänskliga människa som vandrat
på jorden! Och äfven när ministerns, åldringens,
dikfar-furstens förenade värdighet lagt sig kylande öfver hans
yttre väsen bevarade han en inre lifsvärme hvilken lika
mycket skiljer honom från de flesta andra åldringar
som hans geni från de flesta andra dödliga.
I arbetsrummet, med trädgården omedelbart
utanför fönstren, var det Goethe under mer än en
mansålder och ända in i senaste ålderdomen dikterade alla
sina massor af bref, författade, läste, experimenterade;
kastade sig på nya kunskapsämnen och nya grenar af
litteraturen: Orientens, Englands, Spaniens, Frankrikes
litteratur voro sålunda hans läsning under de sista åren.
Man känner den gamle Goethes hvardagsvanor: uppe
klockan sex à sju om morgnarna, använde han, efter
en mycket lätt frukost, tiden till två åt arbetet; efter en
grundlig middag,, vid hvilken han alltid ville ha något
sällskap, ägnades eftermiddagen åt läsning, promenader,
umgängeslif eller teaterbesök. Han kunde i
sällskapslifvet — inom en förtrolig krets, bli så liflig ännu i
sena åldern, att han gick fram och åter, falande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
