Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
var förälskad och allt märkligt ställde jag samman
med min älskade. Jag skulle få visa henne Dödens
Ängel! Vilken triumf! Var är den? frågade jag
och fick till svar: I salen. Jag smög mig in i salen.
Där fanns ingen mer än gudmor Holländer, som
satt vid stora bordet, ännu i hatt och kappa. Jag
gick på tå fram till henne och frågade efter Dödens
Ängel. Jag vet icke, om gudmor Holländer kände
sitt öknamn. I alla händelser såg hon ovanligt barsk
ut och befallde mig att genast återvända till
barnkammaren. Jag lydde.
Väl där tycks jag genast ha glömt Dödens Ängel.
Vi lekte och stojade värre än vanligt, så att
barnpigan ett par gånger kom för att tysta på oss.
Jag hörde henne säga till hushållerskan: Direktörn
ligger och dör men ungen han stojar! Och jag
hörde hushållerskans släpiga uttryckslösa röst svara:
Barn är det elakaste, som finns; di ä onaturliga.
Jag räckte ut tungan för att visa, hur trotsig
jagvar.
Vårt leverne tillkallade gudmor Holländer;
hon sa:
Barn, ställ er där i vrån med ansiktena mot
väggen — och vad ni gör, så titta inte hit!
Vi gjorde så och stodo där med våra heta
huvuden ihop och fnissade. Tills gudmor klappade
i händerna, då vi vände oss om och sågo ingen
annan förändring än den att hon ställt min stora
pall mittpå golvet. Nu satte hon mig på pallens
ena kant och Eva på den andra med ryggarna
emot varandra. Och hon sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
