Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Vi stiga in i ett kök och flickan bjuder på kaffe.
Hon heter Sonja och är från Arboga. Hon undrar,
om vi varit på stadshotellet i Arboga. Där äter
en löjtnant och han har behandlat henne på ett
allt annat än oklanderligt sätt. Sen dess har hon
inte varit så noga med sig själv. Medardus fördömer
kraftigt löjtnanten och jag instämmer. Vi bli
upprörda över denna lymmels beteende mot en stackars
flicka och på våra långa gymnasistben trava vi
upphetsade omkring i det trånga köket; en stol
vältes och en kaffekopp slås ut. Sätt er! uppmanar
flickan, trycker ned Medardus på en stol och sätter
sig i hans knä. Hon förklarar att hon alltid
avskytt militärer, därför att de äro högfärdiga,
obildade och hårdhänta. Däremot kan hon inte
förneka sin svaghet för bildade pojkar med mörka
ögon och en liten, liten svart mustasch. Och hon
kysser Medardus på den lilla svarta mustaschen,
vänder sig sen med ett belevat leende till mig och
säger att blåögda pojkar utan mustasch är likaså
bra om inte ännu bättre. Så erinrar hon1 sig
tydligen att vi äro tre, men inför Ljungs uppnäsa,
fräknar och rävperuk nöjer hon sig med att kasta
en slängkyss. På oss börjar hennes uppträdande
verka falskhet och förställning. Än sen? Hur många
gånger ha vi inte sagt oss själva och varandra,
att kvinnan är falsk? De sentimentala
ungdomsdrömmarna ha vi för längesen förjagat. Men
vad vi nu skulle vilja veta, det är hur vi ska bära
oss åt. Min ovisshet plågar mig särskilt därför
att jag tror Medardus vara i besittning av en er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
