Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
fara! Men knappt hade hon det gjort, förrän vi
ångrade oss. Kunde stackarn hjälpa att hon var
så usel? Och var hon ensam om det? Hade inte
Medardus i hökarhustruns allt varmare kyssar bevis
för att det fanns stor uselhet, där man minst borde
vänta det? Och berättades det inte åtskilligt annat
om åtskilliga andra i Wadköping? Nu hade vi
kanske gjort henne förtvivlad genom att stumma
och kalla draga oss tillbaka utan ord och avsked.
Dylika flickor ha svårt att bära människors förakt.
Vem vet, vad hon kunde taga sig till? Vi kunde
få hennes liv på vårt samvete. Hur som helst så
hade vi burit oss tarvligt åt mot en flicka, som
visat oss väldigt mycken vänlighet. Ty det hade hon!
Saknaden växte och skärpte vår ånger. Vi
beslöto att göra henne ett besök i Arboga. För att
erhålla nödiga medel till resan för oss alla tre,
slaktade jag min sparbössa. Den var inte fet men
inte heller mager och jag såg mig i stånd att köpa
henne en vacker guldbrosch hos Gawenstein.
Medardus skulle ge henne en guldnål, som han
fått av gudmor Utter. Ljung köpte likaledes hos
Gawenstein för 1: 50 en liten bur med en
kanariefågel. Vi avrådde honom från denna gåva, men
Ljung var envis som synden. Han sa:
Alla flickor tycker om kanariefåglar. Det är det
bästa de vet. De sjunger för dom, när dom är
ensamma och kusliga.
En söndagsmorgon anlände vi till Arboga med
våra gåvor. Vi kände icke hennes adress utan måste
fråga en konstapel efter en flicka, som hette Sonja
II. — Bergman, Jag, Liung och Medardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
