Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
och som nyligen varit i Wadköping. Lyckligtvis
voro dessa kännetecken till fyllest och han gav
oss adressen. Hon bodde i ett litet litet hus vid
en bakgård. Vi tittade in genom fönstret. Där salt
hon mycket riktigt tillsammans med en gubbe och
en gumma. Mitt hjärta flammade upp och jag ville
knacka på rutan, men Medardus höll mig lyckligtvis
tillbaka.
Är du dum! sa han. Vad skulle vi säga åt
föräldrarna att vi är för ena?
Jag gav honom rätt. Vi väntade tåligt på gården.
Då och då smög jag mig fram till fönstret och
tittade in. De sutto som förut. Ibland trodde jag
att Sonja såg mig fast hon inte vågade ge mig
något tecken. Vad mig beträffar, så blev jag för
varje titt allt hetare om huvud och hjärta. Jag
tänkte att jag kanske ändå till slut skulle gifta mig
med henne. När vi väntat en timme eller så
omkring, kom hon ut jämte de gamla. De hade
psalmböcker i händerna och voro kyrkklädda. Vi
hade gömt oss i en vedbod och sågo dem tåga
i väg.
Nu blev tiden oss lång. Antagligen hade de gått
i högmässan, som slutade först klockan ett. Klockan
tre gick vårt tåg. I gynnsammaste fall skulle vi
få en helt kort stund, vi skulle inte hinna mer än
hälsa, kanske ge henne en kyss och gå. Missmodiga
drevo vi omkring i staden. Arbogaborna undrade,
vad vi voro för ena och särskilt undrade de över
Ljung och hans bur. Barn började följa oss i spåren.
Vi smeto åter in på gården och gömde oss i ved-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
