Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
upp för mig, att de voro marken efter fröken
Leontins fingrar.
Hon hade skurit av strupen. Vi skyndade genast
efter doktorn men blodförlusten var redan för stor
och hon dog framåt morgonen. Naturligtvis voro
vi pojkar djupt upprörda och inte minst jag. Och
jag skulle bli ännu mera upprörd. Dagen därpå
talade jag med Medardus om saken och jag sa:
Pojkarna i sjuan följer henne väl till graven; då
tycker jag att du och jag också ska gå med. För
hon var snäll och det var synd om henne.
Är du dum! sa Medardus. Ingen mer än brodern
får följa henne. Hon är självspilling och ska
begravas i stillhet. Det blir varken klockringning
eller liktal eller sång eller sådant.
Det kändes som om jag skulle kvävas. Men jag sa
bara:
Blir det inte? Få se. !
Jag gick till far och frågade, hur det förhöll
sig. Jo, Medardus hade alldeles rätt. Då bad jag
honom laga så att fröken Leontin fick en ordentlig
begravning.
Nej, sa han, det varken jag kan eller vill. Vad
skulle det också tjäna till?
Jaså, genmälte jag. Först ska vi ta livet av henne
och sen ska vi inte ens ge henne en ordentlig
begravning!
Vi! utbrast far. Är du galen pojke! Vilka vi?
Vi allasammans, hela Wadköping. Ingen män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
