Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
niska tar livet av sig, om inte de andra människorna
tvingar henne.
Det där begriper du inte! muttrade far barskt.
Tala inte om saker, som du inte förstår.
Jag sa:
Men tänk! Att jag förstår!
Så gick jag till mor, viss att få medhåll. Men
det fick jag inte. Hon sa:
Om vi varit så elaka mot den stackars människan1
som du säger, så borde vi ha tänkt på den saken
förut Nu är det för sent. Hur begravningen sker,
kan vara likgiltigt.
Jag såg henne in i ögonen och frågade:
Skulle mamma tycka det, om jag toge livet av
mig?
Det är inte fråga om det> undvek mor.
Men det var just det, frågan gällde. Jag gick
till gudmor Utter. Hon var visserligen ingen
betydande person i samhället, men när det gällde
olyckliga stackare hade hon en underbar förmåga
att tjata och sagga sin vilja igenom. Inte heller
här fick jag medhåll.
Ack den stackarn, sa gudmor Utter, kunde hon
yttra sin vilja, skulle hon nog be att få komma i
jorden så obemärkt som möjligt. Det är ju i alla
fall en skam att ta livet av sig.
Då brände vreden i mitt hjärta och jag kände
mig främmande för alla människor. Men jag lovade
att göra vad jag kunde för fröken Leontin. Hos
Ljung och Medardus fick jag äntligen medhåll.
Blommor skulle anskaffas i så riklig mängd som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
