Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
När likvagnen kommit på något avstånd, sa jag
till pojkarna: Rektorn låter sig inte bevekas. Vi
måste skingras.
Så skedde. Men efter några minuter svängde
likvagnen om hörnet till Kyrkogårdsgatan. Där
stodo vi åter — som redan på förhand avtalats
— och slöto upp efter kistan. Nu fingo vi gå
ostörda ända fram till graven. Sångarna ställde
upp sig. Med prästen — samme unge präst som
jag förut omnämt — hade jag talat och han
stod på vår sida. Han viskade till mig: ,
Men nu skulle ringningen upphöra!
Ack herr pastor, sa jag, Medardus vet inte hur
länge han ska ringa. Han upphör inte förrän jag
skickar ett bud.
Skicka då ett bud, viskade han och jag skickade
en av pojkarna. Nu bars kistan fram till graven.
Vi hade skaffat oss några bloss, dock icke många.
Just då kistan skulle sänkas i graven upptäckte
vi rektor som med stora steg nalkades. Jag sa
till sångarnas anförare:
Nu måste ni sjunga!
Han höjde sin taktpinne och gossarna stämde upp.
Då stannade rektorn och tog av sig hatten. Skenet
från blossen blänkte på hans stora kala hjässa.
Och över den döda som skymfligen svikit sin
plikt att leva ljödo pojkstämmorna:
Integer vitæ scelerisque purus —
Wadköping firade jul. Gudmor Holländer gav
middagar. Gudmor Utter tassade i vintermörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
