Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
från det ena lysande rikemanshuset till det andra
för att samla kärleksgåvor. Gudmor Pflöke höll
sig inne. Vi pojkar i sjätte och sjunde hade listat
ut, hur det egentligen förhöll sig med fröken
Leontins död. Rättvisan krävde ett avsevärt straff
men Medardus höll sin mäktiga hand över
gudmor Pflöke sägande alldeles som far: Hon är
otillräknelig.
Då ska hon spärras in! genmälte vi andra. Och
så snart någon av oss såg skymten av gumman,
sprang han kapp henne och sa hövligt men
bestämt: Nu ska stackars gamla fröken Pflöke genast
vända och gå hem.
Stackare mig! gnällde gumman. Varför ska jag
gå hem?
Annars händer någonting mycket, mycket
obehagligt! Felet är inte mitt, men jag råder fröken Pflöke
att fortast gå hem!
Gumman blev rädd och singlade in i sin kåks
mörker. Engång mötte jag henne och gjorde som
de andra, fast jag egentligen var rädd för gudmor
Pflöke. Men vi hade tummat på det! Dock, den
gången blev gumman sin väktare övermäktig;
hon sa:
Att herr Love har hjärta att skrämma en
gammal gumma! Vet han inte hur olycklig hans
stackars mor är? Det vet annars hela stån.
Jag tog till flykten för att slippa höra en eller
annan otäck lögn. De andra pojkarna voro
emellertid mindre känsliga och gumman hölls inspärrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
