Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
några veckor. Sen tröttnade vi och glömde hela
saken.
En dag fick jag ett bjudningskort, på vilket fru
Holländer anhöll om äran att få se herr studeranden
Ludwig Arnfeldt som sin gäst. Jag gömde kortet
i min plånbok men råkade som oftast tappa dat,
när jag var samman med kamrater. Då sa jag: A,
ja visst! Jag får inte glömma att jag är bortbjuden!
1 den tidens Wadköping måste man ha tagit
studenten för att få sitta till bords med de stora vid
högtidliga tillfällen. Orsaken till min tidiga upphöjelse
var den, att gudmor Utter måste ha en kavaljer;
och gudmor Utter, som aldrig talade om annat
än de fattiga och deras elände, var en skräck för
de glada gästerna. Mig skrämde hon ej.
Det året var det modernt med redikyler och
damerna släpade dem med sig överallt och vid alla
tillfällen. Naturligtvis var det eleganta tingestar av
siden och spetsar. Men det första jag såg i fru
Holländers förstuga, var min bordsdam, som just
skulle stiga in i salongen med sin gamla fula slitna
arbetspåse tryckt mot magen. Det gick min ära
för nära och jag tiggde och bad, att hon skulle
lämna den i förstugan.
Det kan jag inte, sa gudmor Utter. Var ska jag
då stoppa käx och konfekt och annat? Min måge
tål inte sånt, ser du, men jag känner magar, som,
tåla.
Och hon steg in med sin fula påse.
Idén tilltalade mig, men jag tyckte att man inte
skulle nöja sig med käx och konfekt. För att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
