Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
han aldrig kunde säga far och mor eller pappa
och mamma eller gubben och gumman eller vad
som helst — nej bara föräldrarna! Och ordet ljöd
i hans mun som en högtidlig förklaring att det
ej fanns andra föräldrar i världen än hans!
Likväl har jag sällan sett några föräldrar visa så
liten föräldrakärlek.
Jag var alltså besluten att inte gå ned till
hamnen; men strax före fem kom Ljung upp till mig
och sa:
Du! följ med till hamnen. Om det inte står
folk på kajen, så blir Medardus väldigt ledsen.
Och det kommer inga!
Gott, sa jag, nog kan jag gå ned till haminen
ett slag. Hade han sagt ett ord åt mig, så kunde
jag väl ha skaffat folk. Nu är det för sent.
Vi gingo ned till hamnen. Ljungs farhågor
besannades. Förutom de vanliga sjåarna och en
och annan lagerbokhållare med papper i hand och
penna bak örat, fanns där bara Medardus och tre
eller fyra pojkar, som han lyckats släpa med sig.
Vidare stodo i en rad: gudmor Utter, hökare
Anderssons fru, vår skurgumma madam Klang,
madam Runkvist och två andra madammer, som
också brukade hyra ut dåliga rum åt tvivelaktiga
gäster. Detta käringgarde hade Wadköping utsänt
att hälsa Melpomene och Thaleia. Jag började
skämmas å stadens vägnar och forskade förstulet
och ängsligt i Medardus’ anlete. Han såg
verkligen ynklig och förödmjukad ut — för första
gången. Gång efter annan spejade han upp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
