Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Hamngatan för att se om icke en eller annan
förnämlig man skulle infinna sig för att möta de
stora föräldrarna. Men gatan låg så gott som öde.
Han kramade min hand och viskade ivrigt och
liksom urskuldande:
Du ska se, att det är väldigt intressant att titta
på dem, när de inte ha smink eller något. Diet är
väldigt intressant!
Det tror jag visst, det, mumlade jag förlägen.
Och där stodo vi och väntade, rätt nedslagna.
Även jag, ty Medardus smittade mig. Äntligen kom
båten. På fördäck stod en grupp små herrar och
damer alla med kappsäckar och knyten i händerna.
Mitt ibland dem stod en reslig karl. Medardu|s
pekade och viskade: Det är han! Det rös i mig
— antagligen därför att det rös i Medardus. Så
tjock han är! sa Ljung. Och en sån livad hatt hän
har! Hatten var en slokhatt med väldiga brätten;
under den stod den store skådespelaren med
armarna korslagda över bröstet. Jag viskade: Ska
du inte vifta åt honom? Medardus smålog
överlägset: Det tjänar ingenting till. När han står så
där med armarna i kors, ser han ingenting. Varför
det? frågade jag. Medardus svarade kort och
strängt: Han skapar.
Jag tyckte, att han i den stunden kunde ha lagt
skapandet åsido och i stället tittat efter sin son,
som han inte sett på fyra år. Likvisst förteg jag
min åsikt och båten lade till. Några gummor med
äggkorgar gingo i land, en karl med två kalvar
och ännu några andra. Men den lilla gruppen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
