Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
rum. Far kom efter och vi ingingo en kompromiss:
han skulle få komma en halv timme för sent.
Mor och jag begåvo oss åstad. Det klack till i
mig, då jag på avstånd såg hela teaterplan fylld
med folk. Tyvärr var det idel skolpojkar.
Möjligheten att få fribiljetter hade lockat alltför många
men Ljung höll just på och utvalde de lämpligaste.
Mor och jag voro ensamma på parkett. Mittpå
första raden satt gudmor Holländer med två
väninnor. Hon strålade som en drottning i siden och
juveler — allt enligt mina order. Från scenen
hördes buller och bång och en skroderande stämma.
Plötsligt stack Medardus’ huvud fram vid
ridåkanten. Jag förstod att han sökte mig och jag
rusade upp på scenen.
Där stod herr Gawenstein. Han var
teaterbolagets kassör och han krävde halva hyran i
förskott. Erhöll han icke beloppet, skulle han stanna
på scenen och med sin släta figur utan tvivel
fördärva föreställningen. Han sa:
Jag ska underrätta publiken om, att truppen är
insolvent. Det är ett fult ord, ett mycket fult
ord. Men det hjälps inte.
Till mig sa han, viskande:
Var inte rädd, unge herrn! Det är inte så
farligt som det låter. Jag ska bara skrämma dem.
Livet är mdtta och allvar, unge herrn, men för
sådana där är det bara lek. Det skadar inte att
skrämma dem, så att de blir allvarliga och betalar.
Det ska också vara en mycket sorglig pjäs det här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
