Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
och då skadar det inte med litet allvar. Men är
det så att publiken börjat komma, så går jag.
Han gick. Medardus tackade mig med ögonen;
han sa:
Kanske du vill se föräldrarna? De år färdiga.
Jag tackade i min tur med ögonen och en livlig
rodnad. Vi smögo oss fram mellan kulisserna och
jag gick på tå och höll andan. Medardus knackade
försiktigt på en dörr. Det är bara Arnfeldt och
jag, viskade han; fru Tilianders mörka stämma
svarade:
Stig på ni, pojkar!
Medardus öppnade, jag stannade bugande på
tröskeln. Vid ett spegelbord satt Oidipos, reslig
och hemskt skön med sitt svarta skägg, sina välvda
ögonbryn, sitt långa svarta hår, sin kraftiga näsa,
sin panna hög som ett tempel. Men armarna hängde
slappt ned, ögonen doldes under spasmodigt
skälvande, rödblå ögonlock, kroppen höjdes och
sänktes av rosslande, långa andedrag. Bredvid honom
stod lokaste, skön och lugn. Med en solfjäder
fläktade hon sin makes panna och kinder; och
mellan varje rosslande andedrag förde hon ett
stort glas mjölk till hans mun.
Befann han sig i själatåget? Jag stirrade
skräckslagen och frågande på Medardus. Han viskade
halvt förlägen, halvt stolt:
Det är alltid så. Just innan ridån §år upp.
lokastes stämma klingade mörk och tragisk:
Slå i lite mera mjölk, Medardus!
Jag bugade tyst för majestätet och återvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
