Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
rer, som känna sin plikt och beträda älskogsstigen
med guldstoff under sulorna. Barfot visade hon
bort och det var tur för oss, ty en lärare i skolan
och en man, som kämpade så tappert i stora
särk-fejden, kunde vi svårligen mästra. Men Carl Henrik
Brenner höllo vi stången! Han hade nyligen
kommit från Karlberg, han var inte stort mer än
skolpojke. Ingen falsk vördnad förlamade våra krafter;
en natt klådde vi upp honom på Pflökans bakgård.
Efter bataljen låg han på rygg och skådade
flämtande upp mot den vårliga natthimlen; vi sutto
på huk omkring honom, kippade efter andan och
ströko de svettiga hårtestarna ur pannan. Och Carl
Henrik sa:
Att ni är jäkliga mot mig, det kan jag förstå.
Men vad har flickstackarn gjort er för ont? Begriper
ni inte, att hon vill träffa folk?
Om vi begrepo! En stad i uppror, en fästning
med myteri inom murarna kan ej vara svårare att
försvara än vår Hannele. Hon ville inte veta av oss.
Hon ville vandra utan vårt sällskap på gator och
stigar; hon fordrade att få gå och komma, som
det behagade henne. Vi blygdes att tillstå, varför
vi vaktade henne. Vi påstodo, att hon var för
klen till hälsan för att få gå ut allena. Carl
Henrik gjorde narr av oss. Han påstod att
Hanne-les öde var så förutbestämt som något öde kan
vara. Och varför skulle denna stackars tös traska
dygdens steniga stig?
Vi svarade honom bistert:
Därför att vi satt oss i sinnet att hon ska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
