Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Några dagar senare skulle Ljung och jag på
frukostrasten göra Hannele vår uppvaktning. När
vi sneddade Vedbotorget förnummo vi smattret av
många hästhovar och fram ur den smala Jordgatan
störtade Rogershus’ fyrspann, frustande, eldiga fålar.
Vi blevo till sten. Ty på kuskbocken satt bredvid
kusken Medardus! Och i vagnen bredvid den
pösande baronen satt vår Hannele. Hon vinkade åt
oss och vi togo av oss hattarna långsamt och
stillsamt som man gör då någon högtidlig procession
drar förbi. Medardus’ uppsyn var blek och bitter,
pannan rynkad. Han stirrade framför sig och
låtsades icke se oss. Baronen hälsade med en nådig
handrörelse. Den syndige, gamle kanaljen for genom
staden med buller och bång, förtjust att denna
klara vårdag få visa brackorna, vad en homme de
qualité kan tillåta sig. Vid hans sida strålade
vår Hannele, förnäm och nätt som en liten
prinsessa och svept i en splitter ny sidenkappa!
Så snart synen försvunnit, skyndade vi till
Pflö-kan; men gumman var virrigare än vanligt och gav
ingen förklaring. Efter middagen gick jag tillbaka
till gudmor Pflöke och ännu en gång i
kväll-ningen; varken Medardus eller Hannele hade
återvänt. Just dä jag skulle lägga mig, blev oron
övermäktig; jag smög mig ut och sprang till
Pflö-kans gård. Porten stod öppen; jag trevade mig
uppför trappan och över vinden. Hanneles dörr
stod på glänt. Jag hade inga tändstickor. Jag viskade:
Medardus, Hannele; fick intet svar. Men jag kände,
att någon fanns i rummet. Jag tog mig fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
