- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
18

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes ansikte ett sådant uttryck av viljestyrka och robust
kraft, att man mer än en gång hört samla släktingar
villrådigt fundera på, om det ändå inte egentligen vore
sin pappa Xandra, när allt komme omkring, mest
liknade.

Det var ingen hemlighet hemma på Råsnäs, att
Alexandra var pappas älsklingsdotter — ja, hon »gick
till och med utanpå Ludvig», som Thorborg uttryckte det.
Hon hade betydligt bättre huvud än den äldsta systern,
Vilma, och var inte gammal, då fadern beslöt sig för att
skicka henne till Stockholm till faster Selma för att gå i
skolan där. Under ferierna hemma på Råsnäs spelade
hon stor dam och ansågs för ett orakel. Pappa ville, att
hon skulle ta studenten, och en tid funderade hon själv
på det, men uppgav det.

När hon var nitton år, gick hon — av fåfänga och
ärelystnad, sade de, som kände henne bäst — och förlovade
sig med en fyrtiosexårig, hög militär — en tunn,
distingerad stabsofficer med monokel, måne, en i erotiskt
avseende särdeles lysande förtid och en utstakad karriär.
Hon hade under denna sin första säsong, under den
energiska faster Selmas egid och med rykte om sig att vara
en skånsk arvtagerska, varit mycket beundrad och
hänsynslöst begagnat sig av sina chanser. Bröllopet var
bestämt redan till samma höst, och det beslöts att den
unga, övermodiga och levnadsglada fästmön, innan hon
reste hem till Råsnäs, skulle få följa sin önskan och
använda försommaren till ett länge påtänkt besök hos
några vänner i Finland.

Och d å var det — som faster Selma sedan alltid sade

— som »olyckan var framme».

»Olyckan» bestod uti att Alexandra på överresan från
Stockholm till Åbo träffade en gammal barndomsbekant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free