- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
19

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och landsman, Karl Skytte irån Munkeboda,
lantbruks-ingenjör till yrket, vilken liksom hon reste till Finland
för att tillbringa ett par veckors ferier hos vänner och
bekanta i Nyland.

Historien började så här (så berättade åtminstone
Xandra den själv för Helga): Hon gick ombord på
aftonen, följd av faster Selma, sin fästman och en hel skara
kusiner, beundrare och väninnor. Hon kysste sin
distingerade Qösta till avsked och blev kysst igen, fick
blommor och buketter, lovade att skriva och telegrafera i det
oändliga, viftade och vinkade — kort sagt, uppförde sig
ända in i sista ögonblicket så passande och väluppfostrat,
som någon kunde önska. Därpå stoppade hon näsduken i
fickan, anförtrodde — utan sentimentalt undantag — sina
blommor åt ångbåtsuppasserskan, frågade med full
förtröstan efter väderleksutsikterna — det var den femte
juni på kvällen, stilla och ljust, med floder av månsken
över skärgårdens nylövade björkar och blanka vatten

— samt slog sig därefter ned på däcket, med gott
samvete ooh i gott lynne, beredd att ärligt njuta av sin första
utrikesresa. Två herrar, som talade ryska, spatserade
upp och ner framför henne, och för var gång de gingo
förbi, sågo de mer och mer närgånget på henne. Hon
vände ansiktet mer och mer åt sjön — till slut hade de
beundrande ryssarna bara en kvarts profil att glädja sig
åt. Men deras fortfarande ihärdighet gav henne
hjärtklappning, hon funderade redan — ovilligt och rebelliskt,
ty det var verkligen en ovanligt härlig afton, hennes
första på havet, och offret åt konvenansen alltså icke
ringa — på att draga sig tillbaka till sin hytt, då...

— Nej, det kan omöjligt vara någon annan än
Alexandra Orth? ...

Och en lång solbränd herre, ljushårig, med ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free