Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångmattan i det halvskumma rummet. Ensam?... Du
gode Gud, att det verkligen kommit så långt, att hon
kunde tänka det — önska det!... Hon kom ihåg, hur
en gång, iör sju år sedan, då de bodde i Chicago och
hade det mycket svårt, han plötsligt beslutat fara till
Dakota och söka arbete. I veckor hade denna plan pinat
henne, mindes hon — hon kunde icke ens tåla att tänka
på att för en kort tid skiljas ifrån honom. Och den dagen
han skulle lämna henne!... Hur klart mindes hon mte
ännu morgongryningen genom det låga fönstret, hans
under sömnen uppåtvända ansikte — och hur hon väckt
honom genom att lägga sin våta kind emot hans hand. Och
nu?... I fall han verkligen ville resa, ämnade hon låta
honom resa ensam — det visste hon redan, kände redan
liksom en viss lättnad över detta hans nya förtvivlade
projekt, som förskaffade henne en undanflykt, en utväg...
Var hon samma kvinna då som nu? Ja, lika mycket som
kristallkaraffen på bordet där var densamma, näT den var
fylld med vin eller vatten. Hennes känsla bestämde henne
— uteslutande hennes känsla...
Lilla Eva kom in från sin och broderns kammare strax
intill moderns rum. Hon höll redan på att lägga sig och
bad nu mamma sy ihop en reva i klänningen. Medan
modern tog fram nål och tråd, stod hon själv bredvid i sin
korta röda underkjol och med de små smala spensliga
armarna på bordet. Hon doftade ännu av mandeltvål efter
kvällstvättningen och håret, ihopflätat vid öronen i två
små tunna, hårda flätor, var vått och fuktigt.
— Det är brev från pappa, sade Alexandra med
nedslagna ögon, medan hon sydde. Han tänker på att kanske
resa långt, långt bort...
— Ännu längre? undrade Eva tröstlöst. Men han
tar väl oss med sig, mamma?... #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
