Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade länge varit tal om att Karl Skytte, då han
någorlunda återvunnit hälsan, genom sin morbrors,
brukspatron Carters, bemedling skulle övertaga en plats — en
rätt blygsam plats — vid ett större bruk uppe på Dal.
Men han hade själv — enligt vad han nu skrev till sin
hustru — ingen vidare lust för det. Trots otur, fattigdom
och sjukdom, grodde ärelystnaden att ännu en gång
komma sig upp, oron och äventyrslusten i honom: han
hade hört av en av patienterna på sanatoriet, berättade
han, att nere i Rumänien, som ju säkert i många
avseenden vore ett framtidsland och hade ett härligt klimat,
vore utmärkta chanser för ingenjörer, som förstode sig
på lite av varje. Vad Alexandra sade om det?...
Vågade hon ännu en gång lägga sin hand i hans och i ett
främmande land tillsammans med honom söka lyckan? ...
»Lyckan!» upprepade Alexandra bittert alldeles högt,
i det hon lät brevet sjunka. Vad menar han? Den har
jag ju sökt efter hela mitt liv, och nu har jag kommit så
långt ifrån den, att jag knappt längre vet, vad som menas
med ordet...
... Om han ändå kunde förmås att fara ensam?...
Hon lade undan det halvlästa brevet och gav sig till att
långsamt gå fram och tillbaka långsåt den smala linne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
