Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Människans moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttiga för flocken, men de senare skadliga. Dessa förbud
och föreskrifter voro ytterst få, men däremot följderna av
olydnad mot dem mycket svåra. På detta sätt erhöllo
medlemmarna i flocken en viss, mycket begränsad men
ganska bestämd uppfattning av vad de borde göra eller
låta bli att göra. Genom att handlingen i ena fallet erhöll
understöd, i det andra rönte motstånd, lärde man sig göra
ett slags urval; det förra slaget av handlingar blev
småningom angenämare än det senare, som alltid av de
starkare vart tuktat.
Hos de svagare uppstod — genom denna upprepade
underkastelse under de starkares vilja — sådana slags
organiska intryck, som i det föregående äro skildrade.
Intrycken blevo småningom böjelser, vilka inkarnerades
hos nästa släktled, som i sin ordning lämnade dem än
mer stärkta i arv åt det nästa. Flertalet följde villigt
dessa böjelsers maning och kände, då de motstodo den,
en oro, som ännu icke kan kallas samvetskval men
den fruktan för följderna, ur vilken samvetsoron
utvecklas. Till uppkomsten av vissa enkla moralbegrepp
bidrog i väsentlig grad ett annat inflytande. Redan hos
djuren finner man stor känslighet för likars omdöme och
»sällskapsdjuret» människan är ytterst beroende därav.
När de som nyttiga ansedda handlingarna möttes av
omgivningens bifall, medan de som skadliga bedömda
drabbades av klander, då medverkade denna allmänna mening
kraftigt att befästa uppfattningen om det lovvärda i
somliga och det straffvärda i andra handlingar. Först under
detta senare utvecklingsskede kan man börja tala om ett
samvete, ett inre medvetande, som avgör det rätta eller
orätta i ens handlingssätt. Detta medvetande, vilket till
en början bestämmes genom samhällsmeningen — och
således, i ordets fulla mening, är ett samvetande om rätt
och orätt — höjes genom en allt mer sammansatt
utveckling därhän, att för den högre stående individen de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
