Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girighetens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nää så jädrar vi slaktar. Vi sa ha’et gôtt i hälja.
Vi sa äta ôpp’en sjalva, vi setter la inte på fattistôva!
Men det kvinnan vill, det vill Gud. Johanna var som
en igel och låg efter som ett häftplåster. Josafat fick
ingen lugn stund och slutligen — efter några dagar —
slaktade han grisen och reste till Eksjö. Han fick
naturligtvis sälja, för officerarna på Ränneslätt var
svåra på julsylta, men det var lögn att han kunde
få mera än 70 öre skålpundet. Det var
Stockholmspris. Mera betalte de inte i själva helsike för en
bonnasjäl, och då så — — —!
Josafat kom hem med socker och kaffe och en
sedelbunt av femmor.
— Hur möe feck du?
— Dä va lygn att ja kunne få mer än 70 öre
skålpunnet. Priset va 70 öre över hela Sverget. Slaktara
gren åt mek å räckte ut tonga. Nää, mer än 70 öre
får en inte.
Johanna gav Josafat en ormblick.
— Tänk att en sa va gefter mä ett tocket as te kar!
Johan feck 75 öre å du ä inte bättre i affärdera än
atte du tar 70 öre skålpunnet. En vell kräks åt en
sån där som du ä! Tvi för den falie! Du kunne väl
ha ta’et hem gresen osålder, så e fatti kvenna kunna
ha fått laga en körvabit te häljen teminstingens!
Buuu-uh! Jaa, ja ska tjuta tess du dör, din ovelinge,
för vi hadde ju inte behövt sälja gresen. Du sa la ha oss
bägge på fattistôva, dä ä dä du arbetar på, dett kräk!
Det blev tråkigt hemma hos Josafat. Från morgon
till kväll grälade Johanna och Josafat fick inte ens
sova om nätterna. Så småningom började han inse
att han var en sämre person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
