- Project Runeberg -  Mot aftonglöden /
172

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girighetens problem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När en gift man inser att han tappat ledningen och
att kvinnan behärskar situationen, kan han gärna gå
och hänga sig med detsamma.

Och det var det Josafat gjorde. Han började gå
avsides, gick ut i hagarna för sig själv, talade vid
korna och rådfrågade hästen. Men han fick intet svar.
Bara hemma fick han svar, och detta utan att fråga.
Han började inse att han varit dum, då han sålde
fläsket för 70 öre skålpundet, då Johan fått 75 öre.
Han insåg att han var en mindervärdig person, började
grubbla och en dag gick han in i stallet, tog en töm,
gjorde en snara, fäste den i höskulltaket och hoppade
ned. Det gick så enkelt. Inga plågor. Josafat var borta
ur den värld, där läsaren och jag ännu befinna oss.

Josafat hade ett par gånger besökt mig — det är
fortfarande komministern som berättar — och klagat
sin nöd. Han hade gjort en dålig affär och nu kommo
tankar dagligen, hemska tankar. Han ville ta livet
av sig. Och Johanna tjatade, hon var som en myrstack
på hans arma själ. Nu frågade han om det var rätt
att tänka så mycket på det jordiska, som hon gjorde
och han också börjat göra. — Nej, Josef, det är det
inte, sade jag. Det är orätt. Skaffa en ny gris till
nästa jul. Josef sitter ju inte i sjön, sade jag. — Nej,
det gör jag ju inte, men detta gnatet som Johanna
håller på med, det blir min död! Jag har varit dum,
det vet jag, men — får en inte klå sin käring?
Och — kan du tänka dig! — jag svarade: — Jo,
om man är starkare än hon! — Menar pastorn att
jag skall ge henne ett kok stryk? — Nej, man slår
ju inte fruntimmer, det anses orätt, men man kan se
allvarsamt på dem och möjligen sätta dem i något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/motaft/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free