Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter. Från öfre delen af trappan syntes ljussken. Det
sänktes, och slutligen upplystes porten helt och hållet.
En ung man, bärande en kandelaber med flera ljus,
syntes.
Han var klädd i en ursprungligen fin och dyrbar dräkt,
men som nu var nedsölad af blod och smuts.
På hufvudet bar han en röd mössa, hvilken omslöt en
massa af svarta oordnade lockar. Ansiktet, mer vackert
än fult, var blekt. Ett par stora mörka ögon sågo med
ett eget hotfullt uttryck omkring sig och stannade på den
blodiga tafla han nu belyste.
Hans första blick föll därvid på den mördade kvinnan,
hvars dyrbara kläder utvisade, att hon tillhört en högre
samhällsställning.
Han betraktade hennes ansikte, liksom ögonen varit
fast-trollade därvid. Icke ett enda ögonkast ägnade han åt den
döde Jacob eller den öfver faderns lik utsträckte Elias.
Sålunda framskred han till den blodiga gruppen.
Kommen till sidan af damen, nedsatte han kandelabern, och
böjande ett knä, fattade han en af de små, fina, med
dyrbara ringar försedda händerna. Han inneslöt den i sina
och mumlade:
»Du är således död, sköna och stolta kvinna, och jag har
ej kunnat rädda dig.»
En kvalfull suck höjde hans bröst.
Några minuter förflöto så; därefter drog han en ring af
hennes högra pekfinger och satte den på sitt vänstra
lillfinger. Han viskade med en ton af smärta:
»Om du nu ägde en gnista af lif, skulle du med afsky
stöta ifrån dig den förmätne plebejen.»
Han lyfte upp hennes hufvud och lät det hvila emot sitt
bröst, i det han tilläde:
»Kunde jag i detta ögonblick återköpa ditt lif med
förlusten af mitt, så ...»
Den dödas slutna ögon öppnades. Hennes blick riktades
på den unge mannen och de bleka läpparna hviskade:
»Jag tror er, Jéröme!»
Vid ljudet af denna röst skälfde den unge mannen. Han
lutade sig närmare och mumlade:
»Gud har då hört min bön. Ni skall återvända till lifvet.
Markisinna, jag visste väl, att ni ej kunde, ej fick dö.»
»Tyst — om några ögonblick är det slut! Jag har ej
3 I Börd och bildning I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
