Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat dö förrän... jag fått anförtro... henne...
barnet ... Sophie d’Escare ... i er vård.»
»Befall, er vilja är lag för mig!»
»Beskydda Levitain och alla af hans hus... beskydda
henne, och jag skall... bedja för ... och förlåta ... er . . .
Älska Sophie... gif henne den kärlek ni gaf mig.. . blif
hennes värn i dessa tider! ... Ni är mäktig... Jag ber,
begagna denna makt att beskydda det arma barnet. . .
farväl ! ... Nu är det slut... ni har segrat... gud vake
öfver min ...»
Det sista ordet bortdog ljudlöst på hennes läppar. Hon
slöt ögonen. Några minuters häftigt dödsarbete uppstod.
Länge förblef Jérome orörlig, med den döda hvilande i
sina armar, därefter nedlade han henne, hviskande:
»Frid öfver ditt stoft, du min ungdoms sköna och
sorgliga drömbild!»
I samma ögonblick Jéröme rätade upp sig i sin fulla
längd, reste sig äfven Élias.
Ynglingen och den unge mannen befunno sig därvid
ansikte mot ansikte. Deras ögon möttes. En stund blickade
de på hvarandra.
Elias gjorde en rörelse, liksom han ämnat störta på
främlingen, hvars blodfläckade dräkt och besynnerliga
hufvud-bonad gåfvo honom ett utseende, som tydligt förtäljde om,
att han hörde till de banditers antal, hvilka hemsökt
Levitains hus.
Vid den rörelse Elias gjorde, sträckte Jérome ut handen
och sade med lugn röst:
»Gör ej något försök att öppna en strid oss emellan,
den vore vanvettig. Ni är ett barn, jag man. Vid första
sammandrabbning skulle jag krossa er. Det är mer än
nog med det blod som flutit. Jag vill ej utgjuta ert, allra
minst i det ögonblick, då ni står vid er faders lik, jag vid
en kär väns.»
Jérome pekade på den döda markisinnan. Så räckte han
Elias handen och fortfor:
»Mitt namn är Jérome. Hvad jag vidare heter, kan vara
likgiltigt. Allt nog, jag tillbjuder er mitt beskydd.»
Elias stötte undan handen och mumlade:
»Rör mig ej; jag afskyr er. Ni tillhör min faders
mördare.»
Ynglingens ögon riktades på den gamles lik. De silfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
