Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elias, det testamente, da af din fader erhöll i mig, är nu
upphäfdt.
Jag har sedan i går upphört att vara en p l i k t för
dig. — Du är befriad från bördan att beskydda d c n, dii
icke mer kan hålla kär.
Jag har själf valt mig en annan beskyddare i det
ögonblick då jag gaf min hand till Jérome Bassal. Jag är n ti
hans maka.
Gud skall lära mig att älska min man, så att jag förmår
uppfylla de plikter jag iklädt mig.
Du frågar möjligen hvad som förmått mig till denna
förbindelse.
Jag vill säga dig det. Republiken hade ryckt ifrån mig
den mor jag funnit uti madame Morier; och du hade
bero f v at mig vännen Elias. — Jag stod således ensam,
och försynen sände mig Jérome Bassal.
Och nu innan jag bjuder dig ett långt och kanske evigt
farväl, en bön: Elias, lämna Frankrike och vänd ej
tillbaka förr än lugnets tider åter uppblomstra här, ty eljest
skall du ovillkorligen falla offer för en mordlystnad, som
ej känner några gränser! Jag besvär dig i din faders namn
att lyda min varnande röst.
Farväl! Må Gud, den högste, vaka öfver och löna dig
för allt det goda, du och din fader gjort
Sophie
En lång stund stod Elias och stirrade på de vackra och
väl formade bokstäfverna, som på intet ställe underrättade
honom om det offer hrefskrifvarinnan gjort för att rädda
hans lif.
Hon vidrörde föreningen med Bassal såsom en handling,
framkallad af hennes eget behof att hafva ett stöd.
Elias skulle äfven hafva varit fullkomligt vilseledd om
sanningen, så framt han ej några timmar förut bevittnat
hennes tårar och uppfångat Jéromes ord, som upplyste om
hvad som förmått Sophie att binda sitt unga lif vid en
fullkomligt obekant mans.
I denna stund kände Elias, att den kristna flickan i
ädelmod och högsinthet stod höjd öfver honom. Men, livad
mera? — icke bevisade det, att alla kristna .voro
ädelmodiga. Nej, tvärtom tycktes Sophie utgöra ett undantag
från den sorgliga erfarenhet, Elias ansåg sig hafva för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
