Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är er och mig skyldig. — Ni önskar, att jag lofvar er
att återkomma. Helt säkert skall jag det, så framt ej
fiendens kulor befria er från den man ödet påtvingat er. Jag
önskar och hoppas, att ni rätt snart må bli fri.»
»Ni vill icke förstå mig?» sade Sophie sorgset.
»Jag förstår fullkomligt det vackra och ädla i edra
bemödanden att vilja fästa er vid mig; men hjärtat är en
rebell, det låter ej befalla sig.»
»Ni kan således ej hålla af mig?» frågade den unga kvin-
nan.
»Jag vet icke. — Jag vet blott, att ni är den enda
varelse, hvars lycka jag önskar befrämja, från hvars
förflutna lif jag skulle vilja borttaga alla sorgliga minnen, och
hvars rena, oskuldsfulla inre det vore mig kärt att kunna
bevara från världens besmittelse.»
»Tack för dessa edra ord, de tillförsäkra mig, att ni skall
vända tillbaka. Med denna visshet skall väntan bli
mindre lång.»
Ett par minuter betraktade Jéröme sin älskliga hustru
och sökte i de öppna, ärliga ögonen läsa, hvilka de känslor
voro, som dikterade hennes ord.
»När jag anser mig i striden med Frankrikes fiender ha
gagnat mitt fosterland så mycket, att jag försonat det
genom mig oskyldigt utgjutna blodet, kommer jag åter. Må
ödets herre beskydda er intill dess!»
Jérömes läppar vidrörde helt flyktigt den unga kvinnans
panna.
»Tag detta!» hviskade Sophie och räckte honom ett litet
paket. »Öppna det på första natthärbärge ni tager och
sänd sedan en vänlig tanke till mig!»
Jéröme tog paketet, tryckte tigande handen, som räckt
honom det, och lämnade hastigt rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
